En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Religion i Indien

Intia

Religion i Indien


Enligt författningen är Indien en sekulär stat; det finns ingen statsreligion och religionen ska inte ha någon betydelse i det politiska livet. Men religionen genomsyrar trots det hela samhället. Den spelar en viktig roll för de flesta indier och ingår som en naturlig del i vardagslivet.
 
På ett helt annat sätt än vad vi i väst är vana vid lever också i Indien gammalt och nytt sida vid sida. Religionerna, precis som kulturen, tar gärna till sig sådant som kommer utifrån. Men det nya tillåts aldrig ta över utan görs bara om för att passa in i det gamla. De många religionerna har också hämtat intryck från varandra; främst har den dominerande religionen, hinduismen, påverkat de andra trosuppfattningarna.
 
Alla stora världsreligioner finns representerade i Indien; hinduismen och buddismen kan dessutom sägas ha uppstått just där.
 
Hinduismen dominerar
Drygt 80 procent av befolkningen bekänner sig till hinduismen, en religion med rötter mycket långt tillbaka i tiden. Den har hämtat intryck från den förhistoriska Harappakulturen, från dravidernas och stamfolkens religioner liksom från indoeuropéernas religiösa föreställningar och har även fått impulser utifrån. Det finns vediska ritualister, som noga följer föreskrifterna i gamla heliga skrifter, men också fruktbarhetsdyrkare, liksom hinduiska modernister som inspirerats av vetenskap och samhällsideal från väst. Hinduismen har utvecklats till en mångfasetterad religion, präglad av stor flexibilitet liksom av en stor tolerans och till och med likgiltighet gentemot oliktänkande; man försöker till exempel inte aktivt omvända andra till hinduismen. Delvis beror detta på att hinduismen saknar centrala auktoriteter som Bibeln eller påven inom kristendomen. Någon motsvarighet till gudstjänst förekommer inte heller i hinduiska tempel.
 
Men vissa grundläggande föreställningar förenar alla hinduer, till exempel tron på alltings inneboende enhet och att allt har sitt ursprung i ett högsta väsen, den stora världssjälen (brahman). Denna kan anta tre olika former: den skapande, som kallas Brahma (ej att förväxla med brahman); den bevarande, som kallas Vishnu; och den förstörande men återskapande, som kallas Shiva. Hinduismens otaliga gudar och gudinnor är i sin tur bara olika former av dessa tre (och därmed av brahman).
 
Reinkarnationen eller själavandringen/återfödelsen är central. Den styrs av människans handlingar (karma); den som utför goda handlingar kan få det bättre i nästa liv. Slutmålet (moksha) är dock att helt befria sig från kretsloppet av död och återfödelse (samsara) för att uppgå i gudomen eller i en icke-existens.
 
Rituell renhet
Det målet kan nås genom vedisk ritualism, studier och sökande efter vishet, goda sociala/religiösa gärningar, ett asketiskt liv eller meditation. Mycket populär är hängiven dyrkan av en personlig gud (bhakti) – ofta en av guden Vishnus tio inkarnationer på jorden, Krishna, som även fått spridning i väst (Hare Krishna).
 
Föreställningen om rituell renhet är mycket viktig för hinduerna. Nästan varje varelse och företeelse i världen rangordnas efter rituell renhet; denna beror i sin tur på hur nära – eller långt ifrån – varelsen i fråga står det gudomliga (se Kastsystemet).
 
Den näst största religionen i Indien är islam. Omkring 15 procent av indierna är muslimer och en majoritet av dem är sunniter. Indien har världens största muslimska befolkning efter Indonesien. Redan på 700-talet började muslimer komma till Indien men i stor skala kom de först vid de turkiska och persiska invasionerna från och med 1000-talet.
 
När Brittiska Indien delades 1947 sökte sig miljontals muslimer till den nya muslimska staten Pakistan, medan hinduerna valde det sekulära Indien. Många muslimer stannade dock kvar i Indien, där de också nått höga poster i samhället (som presidentämbetet) och i stort sett levt ett gott liv.
 
Turban och sabel
Sikhismen uppstod på 1500-talet som en reformrörelse inom hinduismen. Grundaren, guru Nanak, var starkt inspirerad av islam. De cirka två procenten indier som är sikher finns främst i Punjab (där de är i majoritet) samt i Nordindiens storstäder. En rättrogen sikh klipper inte håret och skägget (han gömmer dem oftast i en turban) och bär alltid en sabel (men den kan vara symbolisk). Det blir dock allt vanligare att unga sikher klipper håret kort.
 
Olika grupper av kristna finns främst i Kerala i söder samt i vissa områden i Tamil Nadu och i Nordindien. Kristendomen kom till Indien genom den helige Thomas, en av Jesu apostlar. Den syrisk-ortodoxa kyrkan i söder har sina rötter i Thomas besök. I mitten av 1500-talet fick den romersk-katolska kyrkan fäste i Indien. Omkring två procent av indierna är kristna.
 
Buddismen och den stränga jainismen, som har mycket gemensamt med buddismen, grundades båda i Indien på 500-talet f Kr som proteströrelser. De har idag förhållandevis få anhängare i Indien.
 
I framför allt Mumbai (Bombay) utgör parserna, eller zoroastrierna, en liten men inflytelserik minoritet. De invandrade till Indien på 800-talet från Persien, varifrån de trängts bort av muslimerna. Parserna vördar de fyra elementen – eld, vatten, jord och luft – och vill inte förorena dessa genom att begrava eller kremera sina döda. Istället läggs de ut på en plattform högst upp i ett torn (”tystnadens torn”, eller dakhma), där de får ruttna och ätas av asfåglar. Parserna fäster stor vikt vid utbildning och har stort inflytande inom näringslivet. Flera av Indiens mest betydande företagsledare är parser.
 
Bland stamfolken förekommer animism, som dyrkan av förfädernas andar och magi av olika slag.
 
Extremism oroar
På det hela taget lever religionsgrupperna fredligt sida vid sida. Då och då flammar dock våldsamheter upp mellan framför allt hinduer och muslimer; oftast är de underblåsta av extremister för egen politisk vinning. En del muslimer känner en viss oro inför den regering, ledd av det hindunationalistiska partiet BJP, som tillträdde sommaren 2014. Den nye premiärministern Narendra Modi har visserligen förespråkat lugn och återhållsamhet men han har sina rötter i den mer extrema hinduism som växt fram sedan 1980-talet. Han har också fått stark kritik för att inte ha försökt förhindra de religiöst motiverade upploppen 2002 i Gujarat, där han då var chefsminister och där ett tusental människor dog, främst muslimer
 
Källa: Landguiden

Tutustu samanlaisiin

Blogimerkinnät