Intia
Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!
För att kunna uppleva shopping i Orienten på ett positivt sätt kan man följa följande tips:
- Planera din shopping och reservera tid för detta utan att du behöver stressa för att hinna med något annat.
- Var öppen och tacka ja om någon bjuder på dricka eller te i butiken eftersom detta öppnar en kanal för diskussioner och du kan få en givande pratstund eller kanske en ny vän i landet du besöker.
- Ofta är det så att de flesta butiker har nästan samma produkter så det kan vara bra om du frågar i olika butiker vad det kostar och sedan väljer en butik där du trivs med personalen eller där du får en bra känsla.
- Var säker på att ingen kommer att tvinga dig att köpa något du inte vill.
Om du vill gå i fred utan att behöva prata med någon så kan det vara bra om du undviker ögonkontakt, mörka solglasögon funkar bra i detta fall. När du inte önskar kontakt skall du inte svara alls på tilltal, även om någon pratar med dig, utan att helt ignorera är det mest effektiva. Detta signalerar också till andra säljare i närheten att du inte är en kund på utkik efter något att köpa och de kommer då lägga energi på andra istället.
Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!
Armenien
Missa inte vårt mässerbjudande!
Kanonerbjudande för dig som besöker oss på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015!
Malariafri safariresa till Sydafrika 31/3 – 8/4 – 2016
Orientenresor kan genom Afrikanoresor nu erbjuda Er 7 nätter på 5***** Safari Lodge i Sydafrika
för endast 2 500:- SEK per person.
Allt detta ingår:
- 7 nätter på 5***** Safarilodge (Sebatana Private Reseve) i del i dubbelrum.
- Frukost alla dagar.
- Te och kaffe alla dagar.
- Välkomstdrink med info om reservatet och viltet.
- Transfer från och till flygplatsen i Johannesburg*.
- Fri internet.
*Transfern är anpassad till nedanstående flyg:
Flyginformation med Qatar Airways via Doha:
Avresa från ARLANDA 31 mars 2016 kl. 16:10
Ankomst Johannesburg 1 april 2016 kl. 08:45
Hemresa från Johannesburg 8 april 2016 kl. 14:30
Ankomst Arlanda 9 april 2016 kl. 06:55
Tillval:
- Boka resan som paket med helpension och flyg t/r för ENDAST 11 900:- SEK per person.
- Det finns ett stort utbud av safariturer, utflykter och aktiviteter som kan bokas och betalas på plats.
Till anmälan. Ange koden SENIOR.
VÄLKOMNA!
Sebatana Private Reserve
Sebatana Private Reserve
Sebatana Private Reserve
Armenien
Orient Travel på Seniormässan i Stockholm
Orientenresor deltar i år på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015.
Ni är välkomna att besöka oss i vår monter nr. C07:58
För mer information tveka inte att kontakta oss på 0470 170 70.
Orient Travel på Seniormässan i Stockholm
Intia
Elektroniskt visum för resor till Indien
F.o.m 15 augusti 2015 kan svenska resenärer/medborgare använda sig av tjänsten ”eTourist Visa”.
eTourist Visa gäller för svenska resenärer/medborgare som besöker Indien för en eller flera av följande anledningar:
- Rekreation
- Sightseeing
- Besök till släktingar/vänner
- Kortvarig medicinsk behandling
- Tillfälligt verksamhetsbesök
Visumet gäller i 30 dagar från ankomstdatum vid inresa till följande flygplatser:
- Ahmedabad
- Amritsar
- Bangalore
- Chennai
- Cochin
- Delhi
- Gaia
- Goa
- Hyderabad
- Jaipur
- Kolkata
- Lucknow
- Mumbai
- Tirchy
- Trivandrum
- Varanasi
Notera vänligen följande:
- Man kan endast ansöka om eTourist visa 2 gånger per kalenderår.
- eTourist Visa betalas direkt online med kredit- eller betalkort och kostnaden ligger för närvarande på 60 USD per person. Om avgiften inte betalas behandlas ej heller ansökan. Inbetald avgift återbetalas ej.
- Inom ca 72 timmar får man en bekräftelse via e-post (ETA).
- Gör alltid en kopia av din ETA och ta med dig på resan då du kan bli ombedd att visa upp denna vid ankomst.
- Vid ankomst till Indien får man även lämna fingeravtryck och ansiktsscan.
- Passet måste vara giltigt i minst sex månader från ankomstdatum till Indien och skall ha minst 2 lediga sidor.
- Ansökan om visum kan göras tidigast 34 dagar innan och senast 4 dagar innan avresa och man anger i ansökan en 30-dagarsperiod under vilken man ankommer till Indien.
Förbered följande filer på din dator innan du sätter igång med din ansökan online:
- Ett nytaget foto i JPEG, storlek 10 KB – 1 MB. Bilden skall vara av typen passfoto med hela ansiktet synligt och taget rakt framifrån med vit bakgrund.
- Kopia på passet av hela uppslaget innehållande samtliga personuppgifter och bild. Scanna och spara som PDF i storleken 10-300 KB. Har man ingen scanner kan man fotgrafera uppslaget och spara på datorn, lägg sedan in bilden i ett worddokument och spara som PDF.
Det är mycket viktigt att instruktionerna följs noga då ansökan annars riskerar att underkännas.
Uppgifterna i visumansökan måste stämma exakt med det pass som bifogas ansökan och som du kommer att använda under resan. Alla namn ska stå precis som i passet. Bara korrekt ifyllda ansökningar accepteras.
Om du har tidigare visum till Indien så skall visumnummer uppges i ansökan.
Mer information samt ansökan om eTourist Visa, finns här.
Visum till Indien
Intia
Indiens naturtillgångar och energi
Indien är förhållandevis rikt på naturtillgångar, vilka dock knappast är tillräckliga för landets stora befolkning. Gruvindustrin stod 2012/2013 för drygt två procent av bruttonationalprodukten (BNP).
Järnmalmsfyndigheterna hör till de största i världen men är spridda över landet: 95 procent av utvinningen sker i delstaterna Orissa, Karnataka, Chhattisgarh, Goa och Jharkhand. Den mesta järnmalmen exporteras.
I Bihar och i Rajastan finns koppar, bly, zink och uran. I söder utvinns guld och den strategiskt viktiga metallen titan, som används i flyg- och rymdindustrin. För att söka nya fyndigheter och öka utvinningen är sedan 2007 helt utländska direktinvesteringar tillåtna inom titansektorn. Indien har även stora fyndigheter av mangan (som exporteras) och krom. Landet är självförsörjande på bauxit och hör till världens största producenter av magnesium, glimmer och silver.
Stor producent av kol
Indien är en av världens största kolproducenter. Kolet, som ibland håller låg kvalitet, utnyttjas framför allt som inhemsk energikälla. Länge var man självförsörjande på kol men måste numera importera en del. För att öka den inhemska kolproduktionen sålde det indiska kolmonopolet från början av 1990-talet rätten att bryta kol till delstatliga och privata företag. Någon större ökning skedde dock inte, bland annat därför att kolfyndigheterna främst finns i östliga delstater som Orissa, Jharkhand och Chhattisgarh, där det ibland funnits ett starkt folkligt motstånd mot brytningen. I ett utslag sommaren 2014 förklarade dessutom Högsta domstolen att licenser för kolbrytning utfärdade mellan 1993 och 2010, det vill säga under flera olika regeringar, sålts utan insyn till för låga priser, vilket bidragit till den omfattande korruptionen i samhället. Domstolen menade att en rad licenser kunde komma att återkallas.
Det finns vissa fyndigheter av naturgas, som främst används inom industrin, och olja. Det största oljefältet finns i havet utanför Mumbai (Bombay). Den indiska oljeproduktionen täcker inte på långt när den ökande inhemska efterfrågan. Tre fjärdedelar av den olja som används importeras. Samtidigt återexporteras en stor del av oljan sedan den raffinerats i Indien.
Energiförbrukningen sker inom två klart avgränsade områden: en självhushållande del och en kommersiell. Inom den förstanämnda används främst ved, kogödsel och dylikt. Denna förbrukning försöker regeringen hålla nere eftersom den medför stora miljöproblem. Inom den kommersiella delen, som industri, transportväsen med mera, är kol den främsta energikällan. Kol stod 2013 för knappt 60 procent av landets totala energiförbrukning. Olja och naturgas har dock fått allt större betydelse.
Satsar på kärnkraft
Efterfrågan på energi har ökat stadigt och kommer sannolikt att fördubblas mellan 2006 och 2015. Liksom Kina har därför Indien sökt investera i oljeutvinning i Afrika samt Central- och Sydöstasien. Den ökade efterfrågan har lett till ständiga elavbrott, eftersom staten inte haft resurser att bygga ut och underhålla elnäten – ett stort hinder för den ekonomiska utvecklingen. Sommaren 2012 drabbades runt 600 miljoner människor i 20 av Indiens då 28 delstater av att elförsörjningen bröt samman under två dygn. Tågtrafiken i östra och norra delarna av landet stod stilla och tunnelbanan i Delhi stannade. Även vattenförsörjningen påverkades i hög grad. Den ökade efterfrågan på el har lett till att energisektorn öppnats för privata, även utländska, investeringar.
År 2013 var 22 kärnkraftverk i bruk, ytterligare fem höll på att byggas och många fler planerades. Kärnkraften täcker bara närmare fyra procent av energiförbrukningen men beräknas år 2050 komma att stå för cirka 25 procent, inte minst efter avtalet om atomkraftssamarbete med USA som undertecknades i oktober 2008. Samtidigt skrev Indien och Frankrike under ett långtgående samarbetsavtal som innebär att fransmännen ska förse Indien med nya kärnkraftreaktorer. Senare har Indien även slutit avtal med Kanada, Australien och Sydkorea. Eftersom Indien är en kärnvapennation har samarbetsländerna varit noga med att avtalen endast gäller civil atomkraft.
Indien undersöker dessutom alternativa energikällor som sol-, tidvatten- och vindkraft.
Källa: Landguiden
Intia
Turism i Indien
Turismen i Indien är ännu inte särskilt väl utvecklad.
Stora satsningar har gjorts på turismen som en källa till inkomster i utländsk valuta. 2012 besökte 6,6 miljoner utländska turister Indien och inkomsterna från turismen uppgick till närmare 18 miljarder amerikanska dollar.
För turisten har Indien mycket spännande och intressant att erbjuda: vackra nationalparker för den som vill se vilda djur och natur, mängder av kulturellt intressanta byggnader, tempel och moskéer från olika epoker och inte minst alla städer och byar med sitt myllrande folkliv. Delstaten Goa på sydvästkusten är det första område i landet som blivit ett stort resmål för europeiska chartergrupper.
Källa: Landguiden
Intia
Indiens geografi
Indien (Bharat på hindi) är med sina nästan 3 288 000 kvadratkilometer ett av världens till ytan största länder, mer än sju gånger så stort som Sverige. Från norr till söder är avståndet omkring 320 mil; från väster till öster är det cirka 300 mil.
Indien gränsar i norr till Tibet (numera en autonom region i Kina), Nepal och Bhutan, i öster till Bangladesh, i sydöst till Burma (Myanmar) samt i väster och nordväst till Pakistan. Utanför den sydvästra respektive sydöstra kusten ligger östaterna Maldiverna och Sri Lanka. Gränsen mot Pakistan går delvis genom det omstridda området Kashmir, där en stilleståndslinje från 1949 (vissa ändringar gjordes 1971) har kommit att utgöra faktisk gräns. Även gränsen till Tibet har varit omstridd men här har både Indien och Kina inofficiellt accepterat den rådande gränsen.
Väster om Indiska halvön ligger Arabiska havet, öster därom Bengaliska viken. Båda är delar av Indiska oceanen och möts vid Indiens sydspets, Kap Komorin (Kanniyakumari). Indiens västkust kallas Malabarkusten, östkusten Koromandelkusten. Till Indien hör ögrupperna Lackadiverna i Arabiska havet samt Andamanerna och Nikobarerna i Bengaliska viken. De två senare drabbades liksom Indiens östkust (södra Tamil Nadu) hårt i tsunamikatastrofen julen 2004; sammanlagt cirka 15 000 människor beräknas då ha omkommit i dessa områden.
Tre geografiska områden
Geografiskt kan Indien delas in i tre områden: Himalayas bergstrakter i norr (hima = snö; laya = boning), det nordindiska slättlandet omedelbart söder om Himalaya samt platålandet på den egentliga Indiska halvön i söder. Som en särskild del kan man räkna kustområdena. Omkring 57 procent av Indiens yta utnyttjas för odling. Resten utgörs av skog, öken, stadsområden, betesmark och mark i träda.
Himalaya består av parallella bergskedjor och mellan dessa finns bördiga dalar, som till exempel Kashmirdalen. Slättlandet söder därom består till stora delar av lerslätter, som är genombrutna av ett tätt nät av floder och kanaler och översållade av bambudungar. Här finns Indiens bördigaste jordbruksområden, bevattnade av landets mäktigaste floder – Indus (som dock till största delen rinner genom grannlandet Pakistan), Ganges, Brahmaputra och deras bifloder. De här delarna av Indien brukar också kallas för Hindustan: här talar befolkningen främst hindi och närbesläktade språk. Längst i väster i delstaten Rajastan ligger den glest befolkade Tharöknen och det stora saltträsket Rann of Kutch.
Platålandet i söder, Deccan, består till stor del av ett mjukt kuperat landskap med busk- och savannvegetation. Deccanplatån domineras av högland och sluttar sakta mot öster, vilket gör att de flesta av områdets floder rinner österut mot Bengaliska viken. Deccan avgränsas av randbergen Östra och Västra Ghats. Dessa båda möts i söder, där Nilgiri- och Kardemummabergen reser sig. Delstaten Kerala längst nere i sydväst är ett bördigt tropiskt område, vars kustland är genomskuret av kanaler. Indiens kuster är i allmänhet långgrunda med få naturliga hamnar.
Stor biologisk mångfald
Indien har ett rikt djur- och växtliv. Den indiska elefanten, som man känner igen på att den har mindre öron än den afrikanska, är spridd över landet. Indierna fångar vilda elefanter och tämjer till arbetsdjur; framför allt i söder är det också vanligt att de hinduiska templen har en egen elefant, som smyckas vid ceremonier och högtider och som dresseras till att ta emot penninggåvor från tempelbesökare. Trots omfattande aktioner för att rädda den utrotningshotade bengaliska tigern (Project Tiger) mer än halverades Indiens tigerbestånd under 2000-talets första årtionde. Därefter har en liten förbättring skett och 2014 beräknades det finnas cirka 1 700 vilda tigrar. Professionell tjuvjakt (främst för den kinesiska marknaden) och ett ökande tryck på skogarna där tigrarna bor från en växande befolkning gör ändå framtiden osäker för tigrarna. Det finns mer än 200 slags ormar, varav en fjärdedel är giftormar, däribland världens största: kungskobran. Det finns en oerhörd mängd fåglar; påfågeln härstammar från Indien och är dess nationalfågel, precis som tigern är dess nationaldjur.
En vanlig växt är banyanträdet, vars grenar bildar nya rötter, från vilka nya stammar och grenar sedan växer ut. Ett banyanträd kan därmed bli mycket omfångsrikt och eftersom det också blir mycket gammalt anses det odödligt och har fått en viktig plats i indisk mytologi. Banyanträdet är ofta samlingspunkt för människorna ute i byarna. Mangoträdet är hinduernas heliga träd. Förutom den goda frukten används också dess blad bland annat som dekoration vid högtider; av träet gör man båtar och möbler. Den vackra lotusblomman räknas som Indiens nationalblomma. Den anses helig och kring den kretsar många religiösa berättelser och myter. Lotusen är också det hindunationalistiska partiet BJP:s symbol.
Källa: Landguiden
Intia
Indiens Klimat
Kräftans vändkrets går tvärs igenom norra Indien och är ungefärlig gräns mellan två klimatzoner: en mindre, tempererad i norr och en större, tropisk i söder. I norr växlar temperaturen mellan cirka 15 grader i januari och 30–40 grader i maj. I söder är skillnaderna små; där är medeltemperaturen 26–35 grader året runt.
Södra Indien har ett utpräglat monsunklimat. Efter en torr och het vår (april–maj) blåser normalt den fuktiga sydvästmonsunen under sommaren (juni–september), då kraftiga regn faller främst på bergens väst- och sydsluttningar. Deccans inland ligger däremot i regnskugga. Om monsunen här, liksom på den nordindiska slätten, blir svag ett år leder det lätt till katastrofal torka. På östkusten faller dock regn även vintertid (oktober–december). På våren, när monsunen vänder, och framför allt på hösten förekommer ofta tropiska cykloner vid kusterna. 2008 drabbades många miljoner människor i nordöst av de värsta skyfallen på sex årtionden och sommaren 2010 vållade kraftiga monsunregn enorm förödelse på västkusten, liksom häftiga regn och jordskred i Kashmir. I september 2011 drabbades runt två miljoner människor på olika sätt av svåra översvämningar på grund av häftiga monsunregn i de östliga delstaterna Orissa, Bihar och Uttar Pradesh. Just dessa områden drabbades åter sommaren 2014, då monsunregnen var kraftigare än på länge, och i Maharashtra i västra Indien orsakade monsunregnen svåra jordskred. Samma höst omkom flera hundra människor i Kashmir i de svåraste översvämningarna på femtio år – ett resultat av ovanligt häftiga monsunregn.
Medan man i norra Indien de senaste decennierna generellt fått häftigare regn har torkan ökat i Deccan med vattenbrist och sänkt grundvattennivå som följd. Många menar att detta beror på klimatförändringarna men otvivelaktigt spelar också den omfattande skogsavverkningen stor roll.
Källa: Landguiden
Intia
Befolkning och språk i Indien
I maj 2000 passerade Indien den magiska gränsen en miljard invånare; i juli 2014 uppskattades folkmängden till 1,24 miljarder. Omkring 25 miljoner indier bor utomlands, varav många i USA och Storbritannien.
Indien är världens folkrikaste land efter Kina, som det beräknas gå om år 2030. Den genomsnittliga befolkningstillväxten låg länge på 2,2 procent men hade 2014 sjunkit till cirka 1,25 procent. Skillnaden är dock stor mellan landsbygden, där tillväxten kan ligga långt över genomsnittet, och städerna, där den oftast är lägre än medeltalet. Befolkningstillväxten är också högre i norra Indien än i söder.
Omkring 70 procent av befolkningen lever fortfarande på landsbygden i mer än 600 000 byar. Resten bor i cirka 200 städer och större samhällen med ständigt växande mångmiljonstäder som Mumbai (Bombay), Delhi, Kolkata (Calcutta), Chennai (Madras) och Bangalore i spetsen. År 2030 tros 40–50 procent av befolkningen bo i städer. Med en medianålder på 27 år har Indien en ung befolkning men detta håller sakta på att ändras, bland annat därför att indierna lever längre än tidigare. Kvinnorna är färre än männen på grund av att barnadödligheten är högre bland flickor, bland annat till följd av vanskötsel. Dessutom aborteras många flickfoster trots att det är olagligt att skilja ut dessa.
Befolkningstätheten varierar mycket – från mindre än 15 invånare per kvadratkilometer på sina håll i Himalayas bergstrakter till närmare 1000 invånare per kvadratkilometer i delstaten Västbengalen i nordöst. Överbefolkning är dock överlag ett stort problem; Indien för en ständig kamp mot den höga befolkningstillväxten. Många försök har gjorts att stoppa eller minska den men familjeplanering har alltid varit kontroversiellt. På 1970-talet råkade alla familjeplaneringsprogram i vanrykte, då till och med tvångssterilisering förekom. Försöken att propagera för ”en familj – ett barn” har fått litet genomslag, särskilt bland den stora landsbygdsbefolkningen. Där ses fortfarande många barn som en garanti för att bli omhändertagen på gamla dar. Omkring hälften av alla kvinnor i fertil ålder beräknas använda någon form av födelsekontroll.
Mängder av olika folkslag
Få länder har en sådan blandning av folk som Indien. Under historiens gång har en rad folkgrupper vandrat in, slagit sig ned och blandat sig med den bofasta befolkningen. Mellan Indiens olika folkslag är det minst lika stora språkliga, kulturella och utseendemässiga skillnader som mellan folken i Europa.
Man kan urskilja fyra större grupper, som tillsammans utgör majoriteten av befolkningen. Äldst är troligen mundafolken, som lever utspridda i landet.
Draviderna invandrade sannolikt från nordväst i förhistorisk tid. De hade handelsförbindelser med Persien, Irak, Syrien, Egypten och Arabien. De var jordbrukare men även – åtminstone tidvis – stadsbyggare. Deras egendom gick ofta i arv från mor till dotter. Än idag har dravidiska kvinnor en friare ställning än många andra kvinnor i Indien. När indoeuropéerna (se nedan) invaderade landet tvingades draviderna söderut och de befolkar numera de fyra sydindiska delstaterna Andhra Pradesh, Tamil Nadu, Karnataka och Kerala. När man idag talar om ”Sydindien” eller säger att en person är ”sydindier” avses någon av, eller någon från, dessa fyra delstater. Draviderna är i genomsnitt kortare till växten och mer mörkhyade än nordindierna.
Indoeuropéerna eller arierna kom från nordväst på 1500-talet f Kr. De var boskapsskötande nomader och brukar betecknas som mycket krigiska. Hos dem ärvde sonen fadern. De utövade en offerreligion vars heliga skrift, Rig Veda, var skriven på sanskrit. Dagens nordindiska (indoeuropeiska) språk härstammar alla från sanskrit.
Minsta folkgrupp är den tibeto-burmanska, som främst lever i gränstrakterna i norr och nordöst. Därutöver finns stamfolk (adivasi). De lever utspridda, ofta i svårtillgängliga områden.
Hundratals språk
I Indien talas runt 300 språk och omkring 1000 dialekter. Gränsen mellan språk och dialekt är ibland oklar. Språket är centralt för indiers identitet och språkfrågorna har därför ofta varit inflammerade och lett till motsättningar.
Språken i norra Indien hör till största delen till den indo-ariska språkfamiljen med hindi som största språk; i de fyra sydliga delstaterna talas främst dravidiska språk. De olika språken använder ofta egna skrivtecken.
Hindi räknas som statsspråk. Omkring 30 procent av befolkningen har hindi som modersmål. Författningen ger officiell status åt hindi och 21 andra språk, huvudsakligen majoritetsspråken i delstaterna men också det klassiska kulturspråket sanskrit. Delstatsreformerna på 1950- och 1960-talen följde huvudsakligen språkgränserna enligt principen ”en delstat – ett språk”. Detta har dock i sin tur lett till protester bland minoritetsfolken mot att deras språk blir undanträngda av delstatsmajoritetens språk.
Engelskans ställning är kontroversiell; den skulle vara officiellt språk bara under en övergångstid efter självständigheten från britterna 1947, men häftigt motstånd i södra Indien mot hindi som enda statsspråk har gjort att engelskan fått vara kvar som officiellt ”hjälpspråk” inom administration och näringsliv samt mellan olika språkområden. Många skolor använder det så kallade trespråkssystemet, där man förutom en regional dialekt också lär ut hindi och engelska.
Källa: Landguiden
Intia
Kastsystemet i Indien
Även om kastsystemet aldrig har erkänts i den indiska författningen – och trots att det sakta håller på att luckras upp bland medelklassen i städerna – bestämmer det i stor utsträckning fortfarande indiernas sociala, politiska och yrkesmässiga tillhörighet.
Sanskrit och de moderna indiska språken har två ord för ”kast”: varna, som betyder färg, och jati, som betyder födelse.
När arierna invaderade Indien under 1500-talet f Kr var de indelade i klaner. De hade ljusare hudfärg än de folk som redan bodde i området och de försökte undvika att blanda sig med andra folk genom att inte gifta sig med icke-arier. Forskare tror att det var så som systemet med olika kaster kom att utvecklas. Bland arierna uppstod fyra varna: präster (brahmaner), krigare (kshatriya), hantverkare (vaishya) samt tjänare och arbetare (shudra).
Dessa fyra kaster har funnits sedan 1000-talet f Kr och uppdelningen i fyra klasser eller stånd är välkänd från många andra indoeuropeiska kulturer (till exempel i Sverige). Speciellt för Indien är dock att de fyra varna kom att uppfattas som olika i fråga om rituell renhet (se Religion). Enligt läran om karma och reinkarnation föds man in i en varna beroende på sina gärningar i tidigare liv.
”Guds barn”
Inom varje varna finns flera jati, eller underkaster, vilka ofta är förknippade med ett yrke eller ett geografiskt område. De flera tusen jati är viktigast i dagens kastsystem, medan varna mest har teoretisk betydelse. Olika jati inom samma varna kan ha invecklade regler för vilka andra jati de kan gifta sig eller äta med.
Människor utanför varnasystemet kallas chandala eller harijaner. Det sistnämnda uttrycket myntades av Mahatma Gandhi och betyder ”guds barn”. Den officiella beteckningen på dem är ”scheduled castes”. I dagligt tal föredrar de själva att kalla sig daliter, ”de förtryckta”. De har ingen varna, endast jati, och betraktas traditionellt som oberörbara av högkastiga hinduer, det vill säga hinduer som tillhör en varna. Daliterna tillhör flera olika jati, som sinsemellan kan praktisera oberörbarhet. Däremot är daliterna inte kastlösa. Bara vissa grova brottslingar, som uteslutits ur sin jati, samt utlänningar är kastlösa i ordets egentliga bemärkelse. En individ kan aldrig byta varna eller jati men en hel jati kan inom loppet av några generationer ändra status.
Numera är det i lag förbjudet att diskriminera någon på grund av kasttillhörighet. Det hindrar dock inte att till exempel daliter behandlas illa. Staten praktiserar positiv särbehandling, det vill säga man kvoterar platser för daliter till bland annat högre utbildning och statliga befattningar, vilket ibland lett till protester. När man väljer politiska kandidater tar man ofta hänsyn till lokalt viktiga kaster, däribland även daliterna. Kvoteringen är dock inte bara av godo, då den också bidrar till att befästa kastsystemet.
”Nationell plåga”
Indiens högsta domstol har kallat kastväsendet för en “nationell plåga” och regeringen föreslog 2006, som ett led i en strävan att på sikt avskaffa systemet, att högkastiga som gifter sig med lågkastiga skulle få ett särskilt bidrag. I den stora folkräkningen 2010–2011 beslutade regeringen, trots omfattande kritik, att för första gången sedan 1931 ta med information om invånarnas kasttillhörighet under förevändningen att därigenom lättare kunna vidta förbättringar för de lågkastiga.
Källa: Landguiden