Marokko
Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!
För att kunna uppleva shopping i Orienten på ett positivt sätt kan man följa följande tips:
- Planera din shopping och reservera tid för detta utan att du behöver stressa för att hinna med något annat.
- Var öppen och tacka ja om någon bjuder på dricka eller te i butiken eftersom detta öppnar en kanal för diskussioner och du kan få en givande pratstund eller kanske en ny vän i landet du besöker.
- Ofta är det så att de flesta butiker har nästan samma produkter så det kan vara bra om du frågar i olika butiker vad det kostar och sedan väljer en butik där du trivs med personalen eller där du får en bra känsla.
- Var säker på att ingen kommer att tvinga dig att köpa något du inte vill.
Om du vill gå i fred utan att behöva prata med någon så kan det vara bra om du undviker ögonkontakt, mörka solglasögon funkar bra i detta fall. När du inte önskar kontakt skall du inte svara alls på tilltal, även om någon pratar med dig, utan att helt ignorera är det mest effektiva. Detta signalerar också till andra säljare i närheten att du inte är en kund på utkik efter något att köpa och de kommer då lägga energi på andra istället.
Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!
Att handla i Orienten är att uppleva Orienten!
Armenien
Missa inte vårt mässerbjudande!
Kanonerbjudande för dig som besöker oss på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015!
Malariafri safariresa till Sydafrika 31/3 – 8/4 – 2016
Orientenresor kan genom Afrikanoresor nu erbjuda Er 7 nätter på 5***** Safari Lodge i Sydafrika
för endast 2 500:- SEK per person.
Allt detta ingår:
- 7 nätter på 5***** Safarilodge (Sebatana Private Reseve) i del i dubbelrum.
- Frukost alla dagar.
- Te och kaffe alla dagar.
- Välkomstdrink med info om reservatet och viltet.
- Transfer från och till flygplatsen i Johannesburg*.
- Fri internet.
*Transfern är anpassad till nedanstående flyg:
Flyginformation med Qatar Airways via Doha:
Avresa från ARLANDA 31 mars 2016 kl. 16:10
Ankomst Johannesburg 1 april 2016 kl. 08:45
Hemresa från Johannesburg 8 april 2016 kl. 14:30
Ankomst Arlanda 9 april 2016 kl. 06:55
Tillval:
- Boka resan som paket med helpension och flyg t/r för ENDAST 11 900:- SEK per person.
- Det finns ett stort utbud av safariturer, utflykter och aktiviteter som kan bokas och betalas på plats.
Till anmälan. Ange koden SENIOR.
VÄLKOMNA!
Sebatana Private Reserve
Sebatana Private Reserve
Sebatana Private Reserve
Armenien
Orient Travel på Seniormässan i Stockholm
Orientenresor deltar i år på Seniormässan i Stockholm den 20-22 oktober 2015.
Ni är välkomna att besöka oss i vår monter nr. C07:58
För mer information tveka inte att kontakta oss på 0470 170 70.
Orient Travel på Seniormässan i Stockholm
Marokko
Marockos ekonomi
Marocko är ett fattigt land och har till skillnad från andra stater i regionen inga olje- eller gasresurser. Ekonomin är starkt beroende av jordbruk, vilket gjort landet sårbart för vädrets växlingar, men turismen har också blivit en viktig inkomstkälla. Marocko är dessutom världens största fosfatexportör. Casablanca brukar beskrivas som landets ”ekonomiska huvudstad”.
Marockos ekonomi har länge varit starkt beroende av jordbruket och utvinningen av fosfater, där landet är världens största exportör. Under 2000-talet har ett uppsving skett inom andra områden, särskilt tjänstesektorn med turism, byggverksamhet och handel samt inom tillverkningsindustrin. Jordbruket, som svarar för knappt en femtedel av bruttonationalprodukten, BNP, drabbas vissa år av torka medan turismen och fosfatexporten påverkas av konjunkturen i omvärlden. Ekonomin är därför sårbar, och arbetslösheten och fattigdomen är utbredd.
Med hjälp av Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) inleddes i mitten av 1980-talet ett reformprogram för att få ordning i statens affärer och begränsa en byråkrati som hämmade privat verksamhet, utrikeshandel och investeringar. Förändringarna gick långsamt, men 1992 började staten sälja större andelar av sina bolag och företag. Utländska företag erbjöds förmånliga villkor för investeringar och utrikeshandeln började avregleras. Trots fortsatta reformer, bland annat av arbetsmarknaden 2004 och av banksystemet, kvarstår flera strukturproblem i ekonomin, och byråkratiskt krångel och korruption förblir ett hinder för ökad tillväxt och konkurrenskraft.
Den ekonomiska tillväxten har tidigare svängt kraftigt mellan plus och minus beroende på jordbrukets skördeutfall. Den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten under 1990-talet låg under 3 procent, vilket var lägre än föregående decennium. Åren 2001-2005 ökade den däremot till 4,2 procent och 2006-2010 till 4,9 procent. Enligt Världsbanken krävs 5-6 procents tillväxt årligen för att inte den höga arbetslösheten och fattigdomen ska förvärras.
Statsbudgeten har under många år haft betydande underskott, och regeringen har tvingats använda inkomster från privatiseringarna till löpande utgifter i stället för till nya investeringar. En stor utgiftspost är de subventionerade priserna på bensin och oljeprodukter samt socker och mjöl. Planer på att skära ner subsidierna slopades 2011, när regeringen i stället satsade ytterligare pengar för att försöka avvärja oroligheter i samband med den arabiska våren. En annan tung utgift är lönekostnaderna i den överbemannade offentliga sektorn. 2005 inleddes ett program för tidigare pensionering av äldre arbetskraft.
Inflationen har i allmänhet hållits kring 2 procent årligen sedan slutet av 1990-talet tack vare stabila och subventionerade matpriser, en försiktig räntepolitik och den starka valutans (dirham) koppling till euron och USA-dollarn.
Landets näringsliv har gradvis tvingats anpassa sig till ökande internationell konkurrens. Efter Marockos inträde i frihandelsorganisationen WTO 1995 har flera tullar successivt sänkts och frihandels- och associationsavtalen med USA och EU ställer marockanska företag inför stora utmaningar.
En del av den omfattande informella ekonomin utgörs av produktion och smuggling av narkotika. Verksamheten lär omsätta flera miljarder dollar årligen. I Rifbergen tros närmare 200 000 personer odla cannabis. Marocko är världens största cannabisproducent och huvuddelen av den hasch och marijuana som når EU-länderna kommer därifrån. Landet är också mellanstation för latinamerikanskt kokain och heroin från Mellanöstern.
Källa: Landguiden
Marokko
Marockos naturtillgångar och energi
Det oljefattiga Marocko betalar stora summor varje år för att finansiera sina energibehov. Landet är dock världens största exportör av fosfat, en råvara som stigit kraftigt i pris de senaste åren, och kontrollerar dessutom de rika fosfatfyndigheterna i Västsahara.
Marocko är världens största fosfatexportör, med tillgång till omkring tre fjärdedelar av världens kända fyndigheter, inklusive den stora Boucraa-gruvan i Västsahara. Flera andra mineraler finns, som järnmalm, silver, bly, koppar, kobolt, zink, mangan, salt, stenkol och antracit. Fosfat svarar dock för 95 procent av mineralbrytningen. Bara en femtedel av landets yta har blivit undersökt, och stora tillgångar av guld, silver och kobolt tros finnas i Atlasbergen.
Utvinningen av järnmalm var tidigare betydande men har minskat avsevärt. Medan fosfatbrytningen är statlig har många andra gruvor sålts till privata företag. På 1970-talet försökte Marocko öka fosfatinkomsterna genom att chockhöja priserna, men i stället sjönk exporten kraftigt. Under 1980-talet minskade efterfrågan på gödningsmedel, som tillverkas av fosfat, till följd av ökade ekologiska hänsyn och överskott på jordbruksprodukter i väst. Konkurrenterna sänkte priserna men Marocko satsade på att förädla fosfaten. I dag exporteras mer fosfatprodukter än fosfat. Världsmarknadspriset på fosfat har stigit under 2000-talet och rusade kraftigt i höjden under 2008, då det tillfälligt mångdubblades.
Marocko täcker 90 procent av sitt energibehov med import. De kända tillgångarna av olja och naturgas är mycket små, reserverna av kol börjar ta slut. Utländska bolag har sedan 1990-talet under förmånliga villkor sökt olja och gas men än så länge utan framgång. Förhoppningarna kvarstår om att man ska finna olja, inte minst till havs, och oljeprisökningarna sedan 2004 har ökat intresset. Regeringen lät utländska bolag börja provborra efter olja utanför Västsaharas kust 2001, men avtalen har väckt internationella protester, och utforskningen har hittills varit resultatlös. Den västsahariska nationalistorganisationen POLISARIO har kontrat med att utlysa egna oljeavtal, tänkta att träda i kraft efter en eventuell självständighet.
På landsbygden är ved fortfarande en viktig energikälla, men genom ett program som inleddes 2004 har andelen byar med elektricitet ökat från drygt hälften till mer än fyra femtedelar. Den viktigaste inhemska energikällan för elproduktion är vattenkraft, som dock är långt ifrån tillräcklig. Över fyra femtedelar av elektriciteten producerades 2004 med hjälp av importerad olja och kol. Vindkraften håller på att byggas ut och Världsbanken gav 2011 stöd till en stor satsning på solkraft i Ouarzazateregionen.
Sedan 1998 har Marockos och Spaniens elnät varit sammankopplade och en allt större del av elmarknaden har privatiserats efter 2001. Ett avtal med Frankrike för att eventuellt uppföra ett kärnkraftverk slöts 2007. Trots de politiska konflikterna med Algeriet finns visst energisamarbete mellan länderna. En algerisk naturgasledning passerar sedan 1996 Marocko på vägen till Spanien, och Marocko har rätt till en del av gasen.
Vattenbristen är ett svårt miljöproblem liksom jorderosion. Föroreningarna av luft och kustvatten är omfattande, särskilt från fosfatindustrin och kemisk industri.
Källa: Landguiden
Marokko
Turism i Marocko
Turismen är en av de viktigaste ekonomiska verksamheterna i Marocko, stadd i mycket snabb tillväxt. Politiska oroligheter och terrordåd, både i Marocko och övriga Mellanöstern, har då och då drabbat turistnäringen, men den har alltid återhämtat sig.
Turismen ger många arbetstillfällen och är en av Marockos viktigaste källor till utländsk valuta. De flesta turisterna kommer från Frankrike och Spanien. En del av dem är utlandsboende marockaner.
Under Mohammed VI har regeringen satsat intensivt på turism, särskilt från EU-länderna. 2001 sjösattes projektet ”Vision 2010”, som bland annat ville öka antalet turister till tio miljoner genom att fördubbla mängden hotellbäddar och bygga upp nya turistområden längs kusten. Under 2003 kom sammanlagt 2,2 miljoner turister (trots kriget i Irak och terrorattackerna i Casablanca), vilket ökade till 6,1 miljoner 2005. Man nådde nästan målet för 2010, med drygt 9 miljoner. Regeringen satte då omgående ett nytt mål, ”Vision 2020”, som återigen siktade mot en dubbling av antalet besökare, nu till närmare 20 miljoner per år.
Inkomsterna från turismen har sjunkit under tider av krig och terrorism men hittills alltid återhämtat sig. Till och med under det kaotiska revolutionsåret 2011, som bland annat inkluderade en blodig terrorattack mot turiststråken i Marrakech i april, lyckades Marocko öka sina totala besökarsiffror med ett par procent. Det har sin förklaring i att landet, trots ett ovanligt oroligt år, ändå framstod som lugnare än resten av Mellanöstern. Många av de solturister som normalt skulle ha åkt till upprorsstaterna Egypten eller Tunisien valde helt enkelt Marocko i stället.
Vid sidan av sol och bad vid kusterna finns många lockande turistmål: resor i ökenlandskapet, besök i bergens berbiska byar, och de gamla kungsstäderna, rika på sevärdheter och storslagen arkitektur.
Källa: Landguiden
Marokko
Marockos geografi
Marocko hör tillsammans med Algeriet, Tunisien, Mauretanien och Libyen till de så kallade Maghrebstaterna (Maghreb = ”där solen går ned”). Marocko gränsar i väster till Atlanten, i norr till Medelhavet, i öster till Algeriet och i söder till Västsahara, som Marocko annekterade på 1970-talet. Vid Gibraltar sund i norr och vid kusten längre österut ligger de spanska städerna Ceuta och Melilla.
Till ytan är Marocko ungefär lika stort som Sverige. I området längs Atlanten sträcker sig bördiga slätter och platåer något tiotal mil in i landet. Kustslätten är till största delen uppodlad, utom i söder.
I norr avgränsas en smal kustremsa vid Medelhavet från resten av landet av en bågformad bergskedja, Rifbergen, med toppar på uppemot 2 500 meter. I det inre av Marocko, i riktning sydväst-nordöst, sträcker sig Atlasbergen som består av tre olika bergskedjor: Mellersta Atlasbergen längst i norr, Höga Atlas längre söderut och Anti-Atlas längst i söder. Den högsta toppen, Jebel Toubkal, i Höga Atlas når över 4 000 meter. Mellan bergskedjorna ligger högplatåer och bördiga dalgångar. Från bergen rinner floder mot både Atlanten och Medelhavet. Längst i söder och i öster består landet av ökenområden.
Marocko ligger i ett område som är utsatt för jordbävningar. År 1960 drabbades kuststaden Agadir av ett jordskalv som ödelade stora delar av staden och dödade omkring 15 000 människor.
Källa: Landguiden
Marokko
Marockos klimat
Marocko är generellt varmt och torrt, men klimatet skiftar i det bergiga landet. Här finns både snötäckta bergstoppar och stekande ökenhetta.
Längs kusterna råder tempererat klimat med torra somrar och milda vintrar. I bergsområdena i inlandet är klimatet kontinentalt med heta somrar och kalla vintrar. När ökenvinden, chergui, blåser över bergen kan det bli upp till 40 grader varmt, medan temperaturen på vintern kan sjunka till 20 minusgrader. På höjder över 2 000 meter kan snö ligga kvar mer än halva året.
Nederbörden är rikligast från november till mars. Regnet faller främst vid kusterna och avtar ju längre söder- och österut man kommer. Torra år, när det regnar mindre än normalt, har under 2000-talet inträffat oftare än förr. Det kan orsaka stora problem för den jordbruksberoende marockanska ekonomin.
Källa: Landguiden
Marokko
Marockos befolkning och språk
Marocko har 32 miljoner invånare, men den tidigare snabba folkökningen håller på att bromsa in. Arabiska är det vanligaste språket, men drygt en tredjedel av befolkningen talar någon berberdialekt. Även franskan har sedan kolonialtiden en stark ställning.
Marockos snabba folkökning har bromsats upp, men befolkningen har fortfarande många unga. En kvinna födde i genomsnitt sex barn före 1980 men bara 2,3 barn år 2009. Nästan tre marockaner av tio är under 15 år, bara var tjugonde är över 65 år.
Drygt hälften av befolkningen lever i något av landets storstadsområden. Omkring en tredjedel bor i det tätbefolkade kustområdet kring huvudstaden Rabat och Marockos största stad Casablanca. I vissa områden, särskilt i söder, finns nomader som flyttar regelbundet med sina boskapshjordar, men de utgör en mycket liten del av befolkningen.
Marockos ursprungliga invånare var berber (singular: amazigh, plural: imazighen), ett folk som levde över hela Nordafrika. I dag är araberna – de flesta uppblandade med berberna – i majoritet och bor främst längs kusterna och på de låglänta slätterna i centrala och nordvästra Marocko. I bergstrakterna lever folk som fortfarande talar olika berberspråk, även om de flesta också behärskar arabiska. Rifbergen och den del av Höga Atlas som ligger ovanför Marrakech är tättbefolkade och berberbefolkningen där har egen kultur och livsstil.
Arabiskan är officiellt språk och modersmål för två tredjedelar av befolkningen. Den talspråkliga marockanska arabiskan (dardja) skiljer dock sig starkt från den standardiserade arabiska (fusha) som används över hela arabvärlden i skrift, skolutbildning, medier och officiella sammanhang.
Minst tio miljoner berber talar de berbiska dialekterna, som är helt annorlunda än arabiskan, men också skiljer sig inbördes. Tachelhit talas av chleuh-berberna i södra Marocko, tamazight av berberna i Atlasbergen och tarifit av berberna i Rifbergen i norr. Ofta används dock namnet tamazight som samlingsnamn för hela det berbiska språket.
Det finns en aktiv amazighrörelse som kämpar för ökat erkännande av berberna som ett eget folk. Myndigheterna har länge motarbetat dessa krav och bland annat förbjudit marockanska barn att ha berbiska namn, men sedan kung Mohammed VI kom till makten 1999 har debattklimatet förbättrats. Ett kungligt institut för amazigh-kulturen invigdes 2001 och berbernas tidiga historia kan nu diskuteras öppet (se även Utbildning). 2010 startades en statlig TV-kanal som sänder på de olika berbiska dialekterna. Genom en författningsändring 2011 fick dessutom det berbiska språket officiell status i grundlagen vid sidan av arabiskan.
Franskan har en mycket stark ställning, inte minst inom eliten och i städerna. Språket används särskilt i högre utbildning, i affärsvärlden och i viss mån av statliga myndigheter. Många medier är franskspråkiga eller har både fransk- och arabiskspråkiga versioner. Spanska talas också i viss utsträckning, särskilt i norr och delar av södra Marocko och Västsahara, där Spanien tidigare var kolonialmakt.
Nära två miljoner marockaner lever utomlands, därav omkring 800 000 i Frankrike. Många befinner sig också – legalt eller illegalt – som gästarbetare i södra Spanien. Över 50 000 européer bor i Marocko, av vilka mer än hälften är franska medborgare. Marocko har under 2000-talet varit en viktig genomfartsort för illegala migranter från Afrika till Europa, men flödet har begränsats på senare år på grund av hårdnande säkerhetsåtgärder.
Källa: Landguiden
Marokko
Religion i Marocko
Marocko är ett land djupt präglat av islam och nästan alla invånare är sunnimuslimer. Även den marockanska monarkin grundar delvis sin legitimitet på islam men har utmanats av religiösa oppositionsrörelser. Kungahuset har tillåtit framväxten av regimvänliga islamistgrupper, samtidigt som man slår ner hårt på islamistiska kritiker.
Islam är Marockos statsreligion. Nästan hela befolkningen räknas som sunnimuslimer, tillhöriga den så kallade malekitiska rättsskolan. Många olika sufiska brödraskap är aktiva i Marocko, men deras inflytande varierar mellan olika delar av landet. Det finns några tusen shiamuslimer, främst bland arabiska invandrare från andra länder. 1950 bodde cirka 300 000 judar i Marocko, men efter landets självständighet 1956 emigrerade de flesta till Israel. År 2010 beräknades bara mellan tretusen och fyratusen judar finnas kvar, de flesta i Casablanca. Antalet kristna beräknas vara mindre än 1 000, men det finns också tusentals utövande katoliker bland de invandrade européerna.
Religionen utgör en viktig grund också för monarkins historiska och politiska legitimitet. Kungafamiljen hävdar släktskap med profeten Muhammed och monarken är enligt grundlagen de marockanska muslimernas andlige ledare – emir al-mouminin, ”de troendes anförare”. Regeringen stödjer utövandet av islam ekonomiskt och politiskt och framställer sig som beskyddare av Marockos islamiska arv. 1993 färdigställdes en av världens största moskéer i Casablanca, Hassan II-moskén. År 2005 grundades en statlig tv-kanal för Koranläsning och religiösa program.
Islamistiska grupper som vill bygga en stat grundad på religionen har dock ofta ifrågasatt monarkins legitimitet. Vissa vänder sig uttryckligen mot kungens anspråk på att vara emir al-mouminin, exempelvis den olagliga (men fredliga) fundamentalistgruppen al-Adl wal-ihsan. Regeringen övervakar moskéer och religiösa grupper, och har ofta tagit till brutala medel mot islamistiska grupper, vars medlemmar gripits och torterats.
Det ökande folkliga stödet för islamisterna under kung Mohammeds styre har tvingat regeringen att göra eftergifter till religiösa rörelser, samtidigt som hårda motåtgärder satts in mot mer kompromisslösa eller våldsamma grupper. Efter terroristattackerna i Casablanca 2003 (se Modern historia) skärpte myndigheterna kontrollen av flera tusen inofficiella moskéer. I valet i november 2011 segrade för första gången det moderata islamistpartiet PJD, vars ordförande Abdelilah Benkirane blev landets första islamistiska premiärminister.
De religiösa minoriteterna får i princip fritt utöva sin tro, men det är förbjudet att missionera bland muslimer. Det händer att polisen beslagtar biblar och andra skrifter som misstänkts vara avsedda för att omvända muslimer, och utländska kristna har utvisats för att de misstänkts vara missionärer. Myndigheterna har på senare år förföljt och trakasserat shiamuslimer, vilket tycks hänga samman med Marockos dåliga relationer till det shiamuslimska Iran. Fördomar mot judar förekommer, vanligen med anknytning till Israel-Palestinafrågan, och islamistiska grupper har ofta uttryckt sig judefientligt. Terrorattackerna i Casablanca 2003 riktade sig bland annat mot judiska institutioner.
Källa: Landguiden