En del marockansk musik har exempelvis vårdat traditioner från högmedeltidens muslimska Andalusien och delar ursprung med flamencon. Det finns också genrer som växt fram ur sufiska religiösa ceremonier, som gnaoua-musiken, med rötter i subsahariska Afrika. Vid fester, bröllop och andra sammankomster framförs ofta musik, sång och dans där gästerna deltar. Modern marockansk musik är ofta inspirerad av äldre traditioner, men hämtar även influenser från USA, Europa och övriga arabvärldens populärmusik. På senare år har moderna västerländska musikgenrer som rock och hiphop börjat vinna insteg i marockanskt musikliv, ibland sammansmälta med mer traditionella former.

 

Traditionen att muntligt framföra berättelser och poesi hålls levande.

 

Förhållandevis få romaner skrivs och utges i Marocko på arabiska, och bokläsandet är lågt. Bland de moderna författarna kan nämnas Mohammed Chukri, vars självbiografiska roman Det nakna brödet länge var förbjuden. Relativt många marockanska författare skriver på franska. Mest känd är Tahar Ben Jelloun, vars romaner Sandbarnet, Den tjugosjunde natten, med flera, blivit uppskattade även i Europa. Många författare, till exempel Mohammed Khair-Eddine, har skrivit om landets identitetsproblem efter självständigheten. Sociologen och feministen Fatima Mernissi har vunnit internationellt anseende för sina verk om kvinnans ställning inom islam. Marocko har också inspirerat många utländska författare och konstnärer genom åren, exempelvis amerikanen Paul Bowles, som levde och skrev i Tanger.

 

De storslagna ökenområdena kring Ouarzazate har på senare år varit inspelningsplats för många Hollywoodfilmer. Det finns också en internationell filmfestival i Marrakech sedan 2000, och den inhemska filmkonsten tycks stadd i tillväxt.

 

Källa: Landguiden