Jordbruk och fiske sysselsatte de allra flesta invånarna i Oman innan olja började utvinnas 1967. Än idag bidrar jordbruk till självhushållning för halva befolkningens försörjning.

Förutsättningarna för jordbruket är dock svåra. Bara cirka fem procent av landytan är lämpad för jordbruk, varav huvuddelen främst används till boskapsskötsel. För odling nyttjas bara kustremsorna och ett område kring staden Nizwa i inlandet.

Konstbevattning är helt avgörande för jordbrukets avkastning. Längs kusten i norr finns bevattningssystem med tusenåriga anor, så kallade falaj. Under de tre senaste årtiondena har storskaliga bevattningssystem byggts med avsaltningsanläggningar och stora dammar. Konstbevattningen står för 90 procent av vattenförbrukningen i Oman.

Merparten av de grödor som odlas används av de omanska hushållen, men stora mängder dadlar går på export. Av den uppodlade marken nyttjas drygt hälften för odling av frukt, främst dadlar. Andra viktiga grödor är tomater, lime, mango och lucern (till djurfoder). Det finns över en miljon getter i landet och även kameler är vanliga, över 100 000 stycken.

Trots stora satsningar på att öka skördarna genom att subventionera och rationalisera jordbruket måste Oman importera en stor del av livsmedlen.

Fisket längs den 170 mil långa kusten är ekonomiskt viktig och regeringen arbetar med att utveckla fiskeindustrin. På grund av utfiskning har dock fångsterna minskat och numera är fisket hårt reglerat.