Redan för 2000 år sedan gav sig romarna iväg för att upptäcka underlandet i fjärran Orienten. Här fanns träd med bark av guld — ett slags värdefull harts. De kallade det Arabia felix — lyckliga Arabien. Deras längtans ort förblev vad den var — en dröm de aldrig nådde fram till.

Doften som detta rökelseharts utsöndrar är allestädesnärvarande i Dhofars byar och städer. Man kan inte föreställa sig ett liv utan denna doft. Den som besöker det gamla Sug i Salalah, försvinner i en utsökt värld av dofter.

Dhofars kvinnor är kända för sina utsökta rökelseblandningar av rökelse, myrra, sandelträ och blomsteressenser. Recepturerna är hemliga och går i arv från mor till dotter. Dhofar är Omans största provins.

Rub al Khalis sanddynor vid gränsen till Saudi-Arabien tornar upp sig som höga berg. Flodbäddarna ser ut som forntida landskap, som i meanderform grävt sig djupt in i den nordliga slätten. Teckningar och gåtfulla skrifttecken i grottor och på klippor vittnar om förgångna tiders bosättningar.

På sommaren när den Arabiska halvön försjunker i den glödande hettan, söker sig tusentals turister till Salah, ty mellan juli och september omsluter monsunen denna kustremsa med dimma och duggregn. Vegetationen i bergen verkar mer eller mindre att explodera — ett svalkande grönt paradis mitt i den glödande hettan.

Salalah, den lysande, är Omans näst största stad. Salah sträcker sig över 15 Kilometer längs en ändlös sandstrand kantad av subtropiska plantager.

Under kokospalmernas gröna tak växer bananer och papaya. De mogna söta frukterna kan man köpa längs vägen — en frestelse som är svår att motstå.

Samharam, Al Baliid och Shisr — dessa betydande arkeologiska platserna längs före detta rökelsevägen hör till UNESCOs skyddade världskulturarv. Än idag känner man av den magiska verkan dessa orter hade på romarna under antiken.

 

Ett bra sätt att uppleva Dhofar i södra Oman är att följa med på vår två veckors rundresa i Oman. Där besöker vi utöver Dhofar och Salalah även norra Oman.