Sultanatet Oman ligger i det östra hörnet av den Arabiska halvön. Landet har en lång kust mot Indiska oceanen i öster och mot Omanviken i norr. En strategisk viktig del av Oman är den bergiga enklav som ligger på yttersta spetsen av Musandamhalvön. Ytterligare en liten omansk enklav, Wadi Mahda, finns längre in på samma halvö. Båda dessa landområden skiljs från övriga Oman av grannlandet Förenade arabemiraten.

Landskapet utgörs till fyra femtedelar av öken. Inlandet domineras av kargt bergs och höglandsområde, som genomskärs av uttorkade floddalar, så kallade wadi. Kusten är däremot låglänt och relativt bördig. Denna updelning mellan kust och inland har också präglat landets historia.

Den viktigaste bergskedjan är Hajarbergen som löper parallellt med kusten från Musandamhalvön längs Omanviken. Landremsan mellan bergen och kusten kallas al-Batinah och är det mest tätbefolkade området i Oman. Gränsen mot Saudiarabien i väster går genom den nästan obebodda Rub’al-Khaliöknen, även kallad The empty quarters. Regionen Dhofar i söder skiljs från resten av landet av öken och en skogbevuxen bergskedja. Till landet hör också Kuria-Muriaöarna och ön Masira.

Armenien gör anspråk på att som första land i världen år 301 har antagit kristendomen som statsreligion. Armeniska apostoliska kyrkan är den äldsta nationella kyrkan i världen. Den bröt med den bysantinska kyrkan på 500-talet då den avvisade tesen om kristus två väsen – ett gudomligt och ett jordiskt – och i stället orienterade sig mot kyrkorna i Egypten, Syrien och Etiopien. Dessa kyrkor är ”monofysitiska”, det vill säga de anser att Kristus andliga och mänskliga natur utgör en enhet. Kyrkospråket för armeniska apostoliska kyrkan är fornarmeniska, som inte ändrats nämnvärt sedan 400-talet. Kyrkans högsta ledare kallas katolikos och har sitt säte i staden Etjmiadzin sydväst om Jerevan.

Historiskt har den armeniska apostoliska kyrkan varit en sammanhållande kraft, både inom landet och för armenier i exil. Av dess 40 stift finns 30 utanför Armenien. Kyrkan spelade en viktig roll under kampen för frigörelse från Sovjetunionen, men 70 år av sovjetkommunism tärde förstås på Armeniens kristna arv. Inom kyrkan märks också en stark splittring mellan dem som vill knyta an till västvärlden och dem som vill närma sig östeuropas rysk- och serbiskortodoxa kyrkor.

Andra kyrkor och samfund än Armeniska apostolika kyrkan måste registrera sig hos myndigheterna och får inte missionera. Bland de religiösa minoriteterna märks rysk-ortodoxa kristna och muslimer. De flesta kurder är muslimer, men bland Armeniens kurder finns även yazidier (eller jezider). Yazidierna har ofta utpekats som djävulsdyrkare och förföljts, då den av dem tillbedda påfågelsängeln identifierats med Satan; numera anses det riktigare att kalla dem ängladyrkare.

Islam har varit den dominerande religionen i Egypten i över tuesn år. Officiellt uppges 94 procent av befolkningen vara muslimer, varav nästan alla är sunnimuslimer. Inofficiella beräkningar visar dock på uppemot en tiondel kristna.

Inom egyptisk islam ryms många olika riktningar. Vissa utöver inåtvänd islamsk mystik, sufism, medan andra ivrar för att bygga samhället helt och hållet på islamisk lag, sharia. En klyfta råder också mellan intellektuella muslimer och den majoritet egyptier som inte studerar Koranen och som ofta blandar islam med magi och andetro.

Efter Egyptens förlust i sexdagarskriget 1967 mot Israel följde en islamisk väckelse. Den bars inte minst fram av den numera förbjudna rörelsen Muslimska brödraskapet, grundade i Egypten 1928. Brödraskapet har fortfarande stöd bland såväl akademiker som outbildade egyptier, och har förgreningar i hela arabvärlden. Rörelsen har framför allt vänt sig mot västerländskt inflytande och har tagit sig an sociala problem bland storstädernas arbetslösa.

Under 1990-talet ökade stödet för underjordiska extrema islamistiska rörelser, till exempel Islamiska gruppen(Jama’a Islamiya) och Jihad som bedrev väpnad terror mot vad de såg som den gudlösa Mubarak-regimen. Det islamistiska våldet har dock minskat sedan slutet av 1990-talet.

I Kairo ligger mosken Al-Azhar som grundlades år 971. Al-Azhar är den sunnimuslimska världens viktigaste lärosäte och dess högsta råd är den främsta auktoriteten för världens sunnimuslimer. I väckelsens spår har al-Azhar blivit ett mäktigt redskap för det växande islamiska inflytandet över Egyptens politik, lagftiftning, utbildning, finansvärld, kulturliv och massmedier. Enligt författningstillägg från 1980 ska sharia utgöra grund för all lagstiftning, men i verkligheten är landets rättsväsen till stor del präglat av västeuropeisk rättslig tradition.

Den koptiska kyrkan i Egypten är Mellanösterns största kristna samfund. Kristndomen kom till landet redan under första århundradet efter Kristus, enligt traditionen med aposteln Markus. I slutet av 200-talet uppträdde de första kristna munkarna i den egyptiska öknen. Ordet Kopt är synonymt med egyptier och användes om den kristna befolkningen när araberna invaderade på 600-talet.

Den finns även grekisk-ortodoxt, katolskt, protestantiskt och armeniskt kristna. Judarna i Egypten förföljdes svårt efter kriget mellan Israel och Egypten 1967. Många utvandrade då till Israel och idag finns bara några hundra kvar. Det är fortfarande vanligt med antisemitiska inslag i egyptiska massmedier.

I över tusen år har muslimer, kopter och judar levt fredligt sida vid sida i Egypten. Konflikten mellan Israel och arabvärlden, samt den växande islamiska fundamentalismen, har dock stört samexistensen.. Många kristna och en del muslimer har dödats i religiöst motiverat våld. Trots att religionsfrihet råder enligt författningen förekommer diskriminering av egyptier som konverterat från islam till andra religioner. De tvingas ofta ange islam istället för den sanna relionstillhörigheten på sina ID-kort. Hundratusentals kopter har emigrerat från Egypten sedan början av 1990-talet.

Under en period på 1900-talet kunde kristna tillfälligt konvertera till islam för att få skilsmässa – vilket den koptiska kyrkan inte tillåter – och därefter återgå till kristendomen. Domstolarna stoppade dock detta under senare tiders framväxt av mer konservativa religiösa strömningar. En ny omsvängning kom i början av 2008, när den högsta civildomstolen i Kairo, efter en årslång debatt om minoritetsrättigheter och religiös identitet, gav tolv tidigare kristna som konverterat rätt att återgå till sin religion. Utslaget innebar dock inte någon förändring för dem som är födda som muslimer.

Vid samma tid förklarade en administrativ domstol att regeringen inte får vägra medlemmar av baha’isekten att erhålla egna ID-handlingar. Baha’ierna har hittills tvingats registrera sig som muslimer, kristna eller judar.

Enligt Amnesty International ökade angreppen mot koptiska församlingar och kyrkbyggnader under 2008. Det året dog åtta människor i våld mellan muslimer och kopter.

I Naj Hammadi i södra Egypten sköts sex manliga kyrkobesökare och en säkerhetsvakt till döds från en passerande bil efter gudstjänsten på kopternas julafton den 6 januari 2010. Dådet antogs vara en hämnd för att en koptisk man tidigare våldtagit en muslimsk flicka. Dagen därpå rapporterades sammanstötningar mellan protesterande och polis i staden.

Jordbruk och fiske sysselsatte de allra flesta invånarna i Oman innan olja började utvinnas 1967. Än idag bidrar jordbruk till självhushållning för halva befolkningens försörjning.

Förutsättningarna för jordbruket är dock svåra. Bara cirka fem procent av landytan är lämpad för jordbruk, varav huvuddelen främst används till boskapsskötsel. För odling nyttjas bara kustremsorna och ett område kring staden Nizwa i inlandet.

Konstbevattning är helt avgörande för jordbrukets avkastning. Längs kusten i norr finns bevattningssystem med tusenåriga anor, så kallade falaj. Under de tre senaste årtiondena har storskaliga bevattningssystem byggts med avsaltningsanläggningar och stora dammar. Konstbevattningen står för 90 procent av vattenförbrukningen i Oman.

Merparten av de grödor som odlas används av de omanska hushållen, men stora mängder dadlar går på export. Av den uppodlade marken nyttjas drygt hälften för odling av frukt, främst dadlar. Andra viktiga grödor är tomater, lime, mango och lucern (till djurfoder). Det finns över en miljon getter i landet och även kameler är vanliga, över 100 000 stycken.

Trots stora satsningar på att öka skördarna genom att subventionera och rationalisera jordbruket måste Oman importera en stor del av livsmedlen.

Fisket längs den 170 mil långa kusten är ekonomiskt viktig och regeringen arbetar med att utveckla fiskeindustrin. På grund av utfiskning har dock fångsterna minskat och numera är fisket hårt reglerat.

I Armenien börjar barnen oftast skolan vid sju års ålder. Grundskolan är i princip obligatorisk i nio år (mot elva före självständigheten) – med fyraårig primärskola följd av sekundärskola. Högre studier kan bedrivas vid universitetet i Jerevan och vid ett tiotal andra institutioner. Fram till 1990-talet hade Armenien ett sovjetiskt utbildningssystem med stark betoning på ideologisk skolning. Efter frigörelsen från Sovjetunionen 1991 har armenisk historia och kultur fått en framträdande plats i undervisningen. Samtidigt har dock skolorna på alla nivåer drabbats av minskade anslag, med brist på skolböcker och låga lärarlöner. Många skolor hålls stängda under vintern för att hålla bränslekostnaderna nere.

Den egyptiska grundskolan är obligatorisk i åtta år. Barnen börjar skolan vid sex års ålder. Nio av tio barn börjar i det sexårliga lågstadiet, men många slutar skolan i förtid, särskilt flickor på landsbygden. I delar av det fattiga södra Egypten går bara hälften av barnen i skolan.

Grundskolan ska i princip vara kostnadsfri men under 2000-talet första år har en del avgifter införts. Många skolor är dåligt underhållna och det är ont om både lärare och läromedel. På vissa håll går det över 60 barn på en lärare. Störst är lärarbristen på landsbygden.

Vid sidan av det statliga skolsystemet finns ett växande antal islamiska skolor.

Vuxenutbildningen är omfattande men andelen analfabeter är fortfarande hög. Samtidigt har Egypten en stor andel välutbildade medborgare, jämfört med andra arabländer. 2003 fanns det tolv statliga och en mängd privata universitet vid sidan av det stora islamiska universitetet al-Azhar i Kairo. Al-Azhar, grundat 988, är världens näst äldsta universitet. Äldst är universitetet i Fes i Marocko. Numera har al-Azhar även fakulteter med sekulära ämnen och tar också emot kvinnliga studenter. Samtidigt har universitetets religiösa betydelse ökat (se Religion).

Oman skiljer sig på många sätt från de andra oljeländerna vid Persiska viken. Olja började utvinnas först 1967 vilket är senare än i de övriga länderna. Omans oljefält är dessutom mindre och mer utspridda. Det gör dem mindre produktiva, och utvinningen är därför dyrare än i grannländerna. Oman använder avancerad modern teknik för att utvinna så mycket olja som möjligt ur sina reserver. Landet är inte medlem i de oljeproducerande ländernas organisation OPEC och är därför inte formellt bundna till några oljekvoter. En stor del av den omanska oljan säljs till Japan och Sydkorea. Priset per fat är lägre än i många andra delar av världen, men det är flera gånger högre än i grannländerna.

Oljefälten har koncentrerats till området sydväst om Muskat samt till provinsen Dhofar i söder. Oljeproduktionen sköts främst av bolaget PDO (Petrolium Development Oman), som är majoritetsägt av den omanska staten. Oljebolaget Shell innehar drygt en tredjedel av PDOs aktier.

Naturgas är en viktig del i Omans stävan att minska oljeberoendet. Gasen går på export, men används även inom landet för att driva energislukande industri. Oman deltar i flera stora projekt för att dra gasledningar genom regionen.

Landets övriga mineraltillgångar är också relativt stora. Det finns koppar, kol, krom, guld, salt, marmor, gips och kalksten i landets berggrund.

Myanmar, eller Burma, ligger i Sydöstasien med kust mot Bengaliska viken och Indiska oceanen. Centralslätten kring floderna Irrawaddy (Ayeyarwady) och Sittang är helt omgärdad av en hästskoliknande kedja av berg och högplatåer som avgränsar landet från Bangladesh och Indien i nordväst samt Kina, Laos och Thailand i öst. Floderna Chindwin och Salween skär igenom dessa bergsområden i väst respektive öst.

I södra Myanmar löper en smal skogrik landremsa längs Thailand ned till Malackahalvöns smalaste del. Utanför sträcker sig Mergui-arkipelagen med ett stort antal öar. Irrawaddy och andra floder har bildat bördiga deltaområden där merparten av landets ris odlas.

I tre årtusenden blomstrade det faraoniska Egypten under perioder som benämns Gamla riket, Mellersta riket och Nya riket. Kultur och vetenskap frodades. Landets inflytande på andra civilisationer var stort.

Otaliga minnesmärken vittnar om en högtstående kultur. En särställning intar pyramiderna, mounmentala och gåtfulla gravbyggnader, samt sfinxen vid Giza utanför Kairo. De äldsta pyramiderna ligger i Sakkarah (nära forntida Memphis) söder om Kairo. Något yngre är de stora pyramiderna vid Giza. Viktiga arkitektoniska minnesmärken byggdes också under hellenistisk, romersk och bysantisk tid.

Den islamisk-arabiska erövringen av området 642 satte snabbt sin prägel på samhällslivet. Al-Azharmosken grundades 971 och där uppstod några år senare den muslimska världens främsta lärosäte (se utbildning).

Genom Napoleons fälttåg i Egypten i slutet av 1700-talet kom landet under fransk påverkan. Även om den franska närvaron blev kort bestod inflytandet från väst genom nygrundade skolor, vetenskapliga institutioner och förbättrade kommunikationer.

Den egyptiska litteraturen har utvecklats under tusentals år. De äldsta fynden omfattar inskriptioner i på lerkärl och skrifter på papyrus vilka skildrar dagligt liv och religiösa ritualer.

Efter den arabiska erövringen lades grunden för en arabisk litteratur. Det arabiska språket fick en viktig kulturbärande roll. Koranen är nedskriven på arabiska och recitation av den och av poesi och berättelser är än idag en högt utvecklad konst och ett populärt nöje.

Efter en period av litterär stagnation under 1200-1700-talet följde ett uppsving under 1800-talet.

Sedan mellankrigstiden (1918-1939) har egyptisk litteratur gått från västerländskt inspirerad romankonst till att få en starkare arabisk eller egyptisk förankring. Detta märks särskilt hos Idris och Mahfuz. I sina böcker om de fattiga i Nilens byar och Kairos myllrande gränder förde de också vidare en folklig berättartradition, som gjort dem populära i hela arabvärlden.

Revolutionen 1952 (se Modern historia) innebar en strävan efter stärkt egyptisk kulturell identitet. Men regimkritik tolererades inte och många intellektuella fängslades. Censuren upphörde formellt 1974 men har i praktiken upprätthållits av säkerhetstjänsten och av skriftlärda vid al-Azhar, som tvingat fram efterhandscensur av litteratur och film.

Islamistiska grupper har hotat islamkritiska kulturarbetare med döden. Författaren Farag Foda mördades 1992 av en radikal islamistisk grupp och 1994 utsattes nobelpristagaren Naguib Mahfuz för ett mordförsök. Mahfuz bok ”Barnen i Gebelawi” stoppades genom protester från al-Azhar men gick som följetong i dagspressen. Många författare och andra kulturarbetare idkar självcensur eller publicerar sig utomlands. Symbolism har varit ett annat sätt att undvika censuren, en genre som till exempel författaren Yusuf Idris utvecklade. Till de framträdande kvinnliga författarna hör Nawal El Saadawi och Adhaf Souif.

Bildkonsten har varit viktig alltsedan faraonernas gravar smyckades med målningar. I modern tid har egyptisk konst påverkats starkt av västvärlden. Först i mitten av 1990-talet bröt egyptiska konstnärer med dessa influenser. Kända egyptiska konstnärer är Abdul Wahab, Morsi, Abdel-Siwi, Gazbia Serri, Inji Eflatoun och Wahib Nasser.

Även musik är en viktig del av egyptiernas liv.Med sång kallas de till bön och Koranen reciteras sjungande. I den arabiska musiken är improvisation viktigt. Umm Kulthum var arabvärldens i särklass mest populära sångerska.

Egypten har arabvärldens största filmindustri, och en av dess mest berömda stjärnor var magdansösen Tahiyya Karioka. En pionjär bakom filmindustrins framgångar var producenten och skådespelaren Mary Queeny.

År 2002 öppnades det nya biblioteket i Alexandria på den plats där det gamla biblioteket låg innan det brann ned på 300-talet. Det gamla biblioteket byggdes för cirka 2 500 år sedan och hade låntagare som greken Arkimedes. I branden försvann oskattbara kulturella verk.

Sedan sultan Qabus ibn Sa’id kom till makten 1970 har Oman utvecklats från en fattig ökennation till en modern industristat och ett regionalt finans- och handelscentrum. Till största delen beror detta på landets goda oljeinkomster.

Även om Omans olja började utvinnas först 1967 beräknas landets oljetillgångar ta slut före 2020 – produktionen vände nedåt redan 2001. Därför har regimen gjort stora ansträngningar för att utveckla andra näringar och minska oljeberoendet. Trots ansträngningarna stod oljan ännu under 2000-talets första årtionde för i snitt 70 procent av exportinkomsterna. Utvinning av naturgas samt annan industri blir dock allt viktigare.

Efter nästan tre decennier med mycket hög ekonomisk tillväxt drabbades Oman i slutet av 1990-talet av en allvarlig ekonomisk nedgång till följd av minskad export till Asien och lägre oljepriser på världsmarknaden.

Krisen tvingade Omans regering att skära ned de stora offentliga utgifterna samt att tainkomstskatt och avgifter på sjukvård och utbildning. Bantningen av den offentliga sektorn, som sysselsätter många av landets medborgare, resulterade i att omanierna inte som tidigare är garanterade anställning där. Det har lett till ökad arbetslöshet, och protester från ungdomar som riskerar att bli arbetslösa har förekommit.

Omkring millenieskiftet vände oljepriserna uppåt igen och Omans ekonomi började åter visa god tillväxt. Den positiva trenden höll i sig under de första åren på 2000-talet. Regeringen har dock fortsatt att göra besparingar i de offentliga utgifterna, liksom att utveckla alternativa näringar till oljan samt uppmuntra privata företagsamhet.

Oman har också satsat hårt på att avreglera ekonomin, och skatterna på utländskt ägande har sänkts. I särskilda ekonomiska frizoner kan företag få upp till 30 års skattebefrielse. År 2000 blev Oman medlem i Världshandelsorganistaionen WTO.